Rikskonserters pressrelease, skriven av Johan Scherwin.
Wildbirds & Peacedrums!

– Vilken röst! Vilket slagverk! Vilken kombination! Jazz i Sverige-grupp 2008 är den karismatiska Göteborgsduon Wildbirds & Peacedrums, sångerskan Mariam Wallentin och trumslagaren Andreas Werliin.

Jazz i Sverige är en utmärkelse som årligen delas ut till en ung svensk artist eller grupp sedan 1972 och innebär en skivinspelning för Caprice Records samt en omfattande konsertlansering i Sverige och utlandet i Rikskonserters regi.

Duons just inspelade cd ”The Snake” ges ut 12 mars 2008, men redan i dag går det att lyssna till singeln "There is No Light" på MySpace (se adress nedan). Under sommaren väntar festivalspelningar i Sverige och turnéer bland annat i Kina, USA, England och Tjeckien. Till hösten återkommer Wildbirds & Peacedrums till Sverige för en omfattande turné.

Under de två år gruppen har existerat har Wildbirds & Peacedrums gått från klarhet till klarhet, inte bara här hemma utan lika mycket på den internationella scenen. Senast i januari då duon trollband publiken i New York.

På receptet står egensinniga låtar med pop-, rock- och bluesstruktur, låtar som bryts ner, fördjupas och expanderar på ett lika direkt som nyskapande sätt. Resultatet är musik med en ohörd lyskraft, musik som pekar i en rad riktningar, balanserar det klara mot det ”skitiga”, det svåra mot det enkla, det sinnliga mot det fysiska.
 
”Förälskad slagverksindiejazzblues”, skrev musiktidskriften Lira i ett försök att ringa in den mångfacetterade musik Wildbirds & Peacedrums gör med sin annorlunda sättning, då och då utökad med udda instrument som leksakspiano.

– Vi gör stolt och ärligt uppbyggd musik, musik som vi håller så enkel och tydlig som möjlig, säger Mariam Wallentin och Andreas Werliin utan att fördjupa sig i etiketternas revirträsk.

Wildbirds & Peacedrums bildade de som en reaktion på, som de båda säger, de dubbla budskap de fick sig till livs under åren på Musikhögskolan i Göteborg.

– Lärarna sa alltid en sak. Sen när vi kom ut på stan kände vi inte igen oss. Det var alltid olika verkligheter. Och skolensemblerna vi var med i kändes torftiga. Så där satt vi och ältade.

Någon gång där och då blev de två förälskade i varandra (de är numera gifta) och beslutade sig för att sticka till Berlin och någon gång då och testa livet som gatumusiker.

– Där improviserade vi fram låtar, och det var som en uppenbarelse att göra musik på det sättet. Och så blev vi varse att vi vågade spela på ett annorlunda sätt tillsammans, på ett sätt som inte bara handlade om ekvilibrism och ego utan om känslor.

Och kanske kan man härleda deras extremt utvecklade förmåga att tränga igenom ett kompakt brus från denna tyska tid. Då handlade det bokstavligen om att fånga och behålla uppmärksamheten för att hjulen skulle snurra.

Men om de på ett plan är påträngande som gatumusikanter, är de på ett annat välutbildade musiker med lång erfarenhet och ett brett spektrum referenser. Bägge började sin bana tidigt.

Andreas tjatade sig till ett trumset som 8-åring, bankade sig genom tonåren i en rad rock- och popgrupper, gick på musikgymnasiet, sen på en folkhögskola innan det till slut var dags för Musikhögskolan i Göteborg. På kuppen har han dragit på sig en split vision som gör att han lika gärna ägnar sig åt en skejtares oslipade garagerock och hip hop som han framför ett komplext och nykomponerat slagverksstycke.

– Och så har jag har målat väldigt mycket, mest med krita. Jag gillar att göra målningar med strukturer, rent formmässigt. Det är kanske därför jag gillar att planera en konsert.

Mariam å sin sida sjöng i körer som liten, ägnade tonåren åt rock- och jazzgrupper, spelade fiol och gitarr, gick på folkhögskola och hamnade så småningom på Musikhögskolan i Göteborg. Som sin främsta inspirationskälla bortom musiken anger hon orden.

– Jag läser mycket, och när jag skriver musik kommer texten först. Den ger en struktur och en känsla. Sen är det viktigt att man släpper kontrollen och bara låter musiken komma. Det brukar bli bäst då.

Struktur och spontanitet, välutbildat och ruffigt, manligt och kvinnligt … motsatsparen ställer sig på kö, speciellt som namnet Wildbirds & Peacedrums antyder, ja vad då?

– Vi ville ha ett rymligt, svävande och fritt namn. Stort nog för att vi ska kunna fortsätta att växa och göra nya saker – utan att det spricker. Ett stort namn på en liten grupp som får oss att känna att vi hela tiden kan mer. Och hela tiden ska sikta högre.

Text: Johan Scherwin/Rikskonserter

Lyssna på Wildbirds & Peacedrums:
www.myspace.com/capricerecordssweden
www.myspace.com/wildbirdsandpeacedrums
www.myspace.com/jazzinsweden